Yes, him.
Där satt jag. Lyssnade på Blindside. Läste en bok. Tänkte på en romantisk film jag just sett. Då slog det mig. Att när jag sitter och tänker på...du vet pojken i mitt liv. Så...tänker jag oftast inte på någon jag vet, eller känner. De händer väl att jag tänker på någon jag känner ibland...men oftast. Nästan alltid. Så är det ingen som finns. Utan min egen fantasi. Om hur han skulle vara... Hur han skulle se ut, och hur jag skulle träffa honom.
Just a fantasy.
Kommentarer
Postat av: Elin
För mig är det exakt likadant. Jag skulle till och med kunna säga att jag är kär i någon som inte existerar. Jag är liksom kär i kärleken. Och det är jobbigt. Haha. Saknar dig förresten :*
Trackback
