Jag försöker att laga mina byxor. Sy ihop mitt liv.
Jag försöker att laga allt. Sy ihop det så att de funkar tills vidare. Men jag vet så väl att de kommer att lotsas upp och behöva sys om igen.
Men jag gör de så gärna. Bara så att de går hålla ett litet tag till.
Det är ju det skönaste paret jag har. Det känns som att jag kan göra allt med dom på.
Känslan gör att jag orkar med livet och vardagen. Orkar med stressen och ångesten.
Men det är bara en som kan.
Bara en som verkligen kan sy ihop det ordentligt så att de håller i all evighet.
Tack för att du syr ihop mina byxor. Syr ihop mitt liv.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Det var en riktigt bra vers eller dikt!! Har du hittat på den själv :O ??
Jag tycker att det va ett jätte fint inlägg:D
Postat av: Emelie N.
Ja, det är jag som skrivit de.
Tack Hanna.
Trackback
