There are the adventures that characterize life.

Gud mot Vetenskapen

En vetenskapslärare börjar sin skoltermin med några ord till sina elever:

'Låt mig förklara problemet vetenskapen har med religionen'
Den ateistiska filosofiläraren ställer sig framför sin klass och ber en
av sina elever att ställa sig upp.

'Du är kristen, visst?'

'Ja.' Säger eleven.

'Så du tror på Gud?'

'Absolut!'

'Är Gud god?'

'Självklart, Gud är god.'

'Är Gud allsmäktig, kan han göra allt?'

'Ja.'

'Är du god eller ond?'

'Enligt Bibeln är jag ond.'

Läraren flinar. 'Aha! Bibeln.' Han tänker ett ögonblick.
'Här har jag nåt till dig. Vi säger att det är en sjuk person här
och du kan bota honom. Du kan göra det. Skulle du hjälpa honom?
Skulle du försöka?'

'Ja, det skulle jag.'

'Så du är god?'

'Jag skulle inte påstå det.'

'Men varför inte? Du skulle hjälpa en sjuk person om du kunde.
De flesta av oss skulle det. Men Gud skulle alltså inte.'

Eleven svarar inte, så läraren fortsätter.
'Han skulle inte, eller hur? Min bror var kristen men han dog av cancer.
Även fast han bad Jesus att bota honom. Hur är Jesus god? Hm?
Kan du svara på den?'

Eleven fortsätter att vara tyst.

'Nej, det kan du inte, eller hur?' Säger läraren. Han tar lite vatten från sin
kateder och låter eleven vila lite.
'Vi börjar om, lille vän. Är Gud god?'

'Ehm, ja.' Säger eleven.

'Är Satan god?'

Eleven tvekar inte på den här. 'Nej!'

'Så, var är Satan ifrån?'

Elever stammar fram: 'Från Gud.'

'Det är korrekt. Gud gjorde Satan, eller hur? Säg mig, är det ondska i
den här världen?'

'Ja.'

'Ondska är överallt, eller hur? Och Gud gjorde allting, korrekt?'

'Ja.'

'Så, vem skapade ondska?' Fortsätter läraren, 'Om Gud skapade allting, så skapade
Gud ondska, och eftersom ondska existerar, och enligt principen att det vi gör
definierar vem vi är, så är Gud ond.'

Igen, så har eleven inget svar.

'Finns det sjukdomar? Hat?
Hemskhet? Existerar alla dessa saker i den här världen?'


Eleven skruvar på sina fötter, 'Ja..'

'Så vem skapade dem?'

Eleven svarar inte, så läraren ställer frågan igen. 'Vem skapade dem?'

Ingen svarar.

Klassen är fascinerad. Plötsligt går läraren fram och tillbaka i klassrummet.

'Säg mig,' fortsätter han till en annan elev. 'Tror du på Jesus Kristus?'

'Ja, proffesorn, det gör jag.'

Läraren slutar gå. 'Enligt vetenskapen har du fem sinnen du använder för
att observera allt omkring dig. Har du någonsin sett Jesus?'

'Nej. Jag har aldrig sett Honom.'

'Säg mig, har du någonsin hört Jesus?'

'Nej, det har jag inte.'

'Har du någonsin känt din Jesus, smakat på din Jesus eller känt doften av
din Jesus? Har du någonsin haft någon objektiv uppfattning av Jesus, eller
Gud överhuvudtaget?'

'Nej, hern. Jag är rädd att jag inte har det.'

'Ändå tror du på honom?'

'Ja.'

'Enligt regeln om erfarenhet, möjligheten att testa och bevis, säger vetenskapen
att din Gud inte existerar. Vad har du att säga om det?'

'Ingenting,' svarar eleven. 'Allt jag har är min tro.'

'Ja, tro,' säger läraren. 'Och det är problemet vetenskapen har mot Gud.
Det finns inga bevis, bara tro.'

Eleven står tyst ett ögonblick, tills han frågar läraren en egen fråga.
'Proffesorn, finns det värme?'

'Ja,' svarar läraren. 'Det finns värme.'

'Och det finns kyla?'

'Ja, det finns kyla med.'

'Nej, hern. Det finns det inte.'

Läraren vänder sitt ansikte mot eleven, väldigt intresserad. Klassrummet blir
plötsligt väldigt tyst. Eleven börjar att förklara.

'Du kan ha massor med värme, till och med mer värme, super-värme, mega-värme,
oändligt med värme, vit värme, lite värme eller mycket värme, men vi har ingenting
som är 'kyla'. Vi kan nå 458 (f) grader under noll, vilket inte är någon värme, men
vi kan inte gå längre ner än det. Det finns inget som är kyla; annars skulle vi kunna
gå kallare än -458 grader (f).
Varje kropp eller objekt känner när den har eller ger energi, och värme är vad som gör
att en kropp eller en materia har eller ger energi. Den absoluta nollpunkten (-458 f)
är den totala frånvaron av värme.
Du förstår, hern. Kyla är bara ett ord vi använder för att förklara frånvaron av värmen.
Vi kan inte mäta kyla. Vi kan mäta värme i enheter efterom värme är energi. Kyla är inte
motsatsen till värme, bara frånvaron av det.'

Tyst i hela rummet. En penna tappas någonstans i klassrummet, låter som en hammare.

'Mörker då, proffesorn. Finns någonting som är mörker?'

'Ja,' svarar läraren utan att tveka. 'Vad är natten om inte mörker?'

'Du har fel igen, hern. Mörker är inte något; det är frånvaron av något. Du kan ha
svagt ljus, normalt ljus, ljust ljus, starkt ljus, blinkande ljus. Men om du inte har
något ljus på konstant har du ingenting och det kallas mörker, eller hur?
Det är meningen vi har för att förklara ordet. I verkligheten är det inte mörker.
Om det var det, vore det möjligt att göra mörker mörkare, eller hur?'

Läraren börjar le åt eleven. Det här kommer bli en bra termin.
'Så, vad har du för poäng, unge man?'

'Jo, proffesorn. Min poäng är att din filosofiska förutsättning börjar brytas, alltså
måste din slutsats också brytas.'

Lärarens ansikte kan inte gömma sin överaskhet den här gången.

'Brytas? Kan du förklara hur?'

'Du jobbar med förutsättningen av en egenskap,' förklarar eleven. 'Du argmunenterar
om att det finns liv och det finns död; en god Gud och en ond Gud. Du ser det som att
Gud är någonting begränsat, något vi kan mäta. Hern, vetenskapen kan inte ens förklara
hur en tanke fungerar. Vetenskapen använder elektricitet och magnetism, men har aldrig sett,
inte heller fullt ut förstått något. Att se döden som motsatsen av livet är att ignorera faktumet
att döden inte kan existera som en självständig sak. Döden är inte motsatsen till livet,
bara frånvaron av livet.

Säg mig nu, proffesorn. Lär du dina elever att dem utvecklades från en apa?'

'Om du pekar på den naturliga evolutionen, unge man, så. Ja, självklart gör jag det.'

'Har du någonsin sett evolutionen med dina egna ögon, hern?'

Läraren skakar på huvudet, fortfarande leende, som om han förstod vart eleven ville komma.
En väldigt bra termin, verkligen.

'Eftersom ingen någonsin har observerat evolutionsprocessen och inte ens kan bevisa att det fortfarande
är en process som går av egen ansträngning, lär du inte från din egen åsikt? Är du nu en
vetenskapsman eller en predikare?'

Klassen börjar prata rakt ut. Eleven är tyst tills alla har lugnat ner sig.

'För att fortsätta på det du menade mot den förra eleven, låt mig ge dig ett exempel på vad jag
menar.'

Eleven kollar runt omkring i rummet. 'Är det någon i den här klassen som har sett proffesorns hjärna?'

Klassen bryter ut i skratt.

'Är det någon här som någon gång hört proffesorns hjärna? Känt proffesorns hjärna? Tagit eller luktat
på proffesorns hjärna? Hm, ingen ser ut att ha gjort det. Så, enligt regeln om erfarenhet, möjligheten att
testa och bevis, säger vetenskapen att du inte har någon hjärna.
Så om vetenskapen säger att du inte har någon hjärna, hur kan vi då lita på det du säger?'

Nu blev rummet tyst. Läraren stirrar på eleven, hans ansiktsuttryck är oläsbart.

Tillslut, efter det som kändes som en evighet, svarar den gamle mannen. 'Jag antar att ni måste tro på mig.'

'Så, nu accepterar du alltså att det finns tro, och, faktum är att tro existerar i livet,'
eleven fortsätter. 'Så, nu, hern. Finns det någonting som är ondska?'

Osäkert svarar läraren, 'Självklart finns det. Vi ser det varje dag. Det är det dagliga exemplet på
människans grymhet mot varandra. Det är det allmänna ordet för all kriminalitet och våld runt om i världen.
Dessa händelser är inget annat än ondska.'

Till det, svarar eleven. 'Ondska existerar inte, hern. Eller det existerar inte av sig själv. Ondska är
helt enkelt frånvaron av Gud. Det är precis som mörker och kyla, ett ord som människan har gjort för att
beskriva frånvaron av Gud. Gud skapade inte ondska. Ondska är resultatet av vad som händer när någon inte
har Guds kärlek i sitt hjärta. Det är som kylan som kommer när det inte finns värme, eller mörkret som kommer
när det inte finns ljus.'

Läraren satte sig ner.